Självledarskap

Självledarskap är förmågan att leda dig själv: att märka vad du känner, välja hur du vill hantera det, och handla efter det i stället för att bara reagera.

Begreppet kommer ursprungligen från ledarskapsforskningen, där det beskrevs som processen att påverka sig själv mot det man vill åstadkomma. I dag används det bredare, också om det som händer i privatlivet och i relationer.

Det handlar alltså inte om att styra sig hårdare. Det handlar om att vara den som bestämmer, i stället för att gamla vanor gör det åt dig.

Självdisciplin handlar om att tvinga dig själv. Självledarskap handlar om att förstå dig själv tillräckligt bra för att inte behöva tvinga lika ofta.

Disciplin fungerar bra på korta sträckor och tar slut när du är trött. Självledarskap håller längre, eftersom det bygger på att du vet vad som triggar dig och har bestämt i förväg vad du gör då.

Den inre kritikern är den röst som kommenterar vad du gör, oftast i negativa ordalag, och oftast innan någon annan hunnit säga något alls.

Rösten är inlärd. Den har ofta tagit över formuleringar från någon som fanns tidigt, och den hade en gång en funktion: om du kritiserade dig själv först, kunde ingen annan överraska dig med det.

Den är alltså inte en fiende och inte heller sanningen om dig. Den är en gammal skyddsmekanism som blivit kvar efter att faran försvann.

Kort svar: du tystar den sällan helt, och det behöver du inte. Det som fungerar är att sluta behandla den som en domare och börja behandla den som en åsikt.

Tre saker brukar göra skillnad. Lägg märke till rösten medan den pågår, i stället för att upptäcka den timmar senare. Sätt ord på vad den faktiskt säger, för den är ofta mycket grövre när man skriver ner den. Och fråga vad du hade sagt till någon du tycker om som sagt samma sak om sig själv.

Målet är inte tystnad. Målet är att den inte längre får sista ordet.

Börja med små frågor i stället för stora. Vad vill jag äta, vad vill jag göra i kväll, vad vill jag säga just nu. Den som länge har anpassat sig har ofta tappat kontakten på detaljnivå långt innan de stora valen.

Känslan av att ha tappat bort sig själv kommer sällan av en enskild händelse. Den kommer av tusen små tillfällen där du valde bort din egen preferens för att det var enklare.

Vägen tillbaka går samma väg, fast åt andra hållet, och i ungefär lika många steg.

Välj en enda situation som återkommer och som du brukar hantera på ett sätt du inte gillar. Bestäm i förväg vad du gör i stället, och gör det nästa gång situationen uppstår.

En situation i taget låter långsamt, men det är det enda som faktiskt fastnar. Att bestämma sig för att bli en annan människa på måndag håller till onsdag.