Tema
Anknytningsmönster
Anknytningsmönster är de strategier vi utvecklar tidigt för att hantera närhet och avstånd. De styr sällan vem vi blir kära i, men ofta vad vi gör när det skaver.
Vad är anknytning?
Anknytning är det känslomässiga band som byggs mellan ett barn och de vuxna som tar hand om det. Bandet formar en inre förväntan på hur andra människor kommer att bemöta en, och den förväntan följer ofta med in i vuxenlivet.
Begreppet kommer från anknytningsteorin, som utvecklades av psykiatern John Bowlby och vidareutvecklades av psykologen Mary Ainsworth. Deras utgångspunkt var enkel: ett barn behöver någon som är förutsägbart tillgänglig, och lär sig tidigt vad som fungerar för att få den tillgängligheten.
Ett anknytningsmönster är alltså ingen personlighet och ingen diagnos. Det är en strategi som en gång var rimlig.
Vilka anknytningsmönster finns det?
Det brukar beskrivas fyra mönster: trygg anknytning, otrygg undvikande anknytning, otrygg ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning.
De flesta känner igen sig i flera av dem, och mönstret kan se olika ut beroende på vem man är tillsammans med. Det är vanligare att luta åt ett håll än att passa perfekt i en kategori.
Trygg anknytning
Du kan vara nära utan att tappa dig själv, och vara ifrån någon utan att känna dig övergiven.
Du utgår från att det går att säga vad du känner och att det tas emot. Konflikter är obehagliga men inte livsfarliga. Du kan be om hjälp och du kan säga nej utan att först förbereda ett försvarstal.
Otrygg undvikande anknytning
Närhet känns krävande, och självständighet känns säkrare än att behöva någon.
Du löser helst saker själv. När någon kommer för nära eller kräver för mycket känsla drar du dig undan, ofta utan att märka det själv. Det ser ut som styrka utifrån, men handlar om att du tidigt lärde dig att inte räkna med att någon svarar.
Otrygg ambivalent anknytning
Du vill vara nära, men är sällan säker på att du får stanna.
Du läser av den andra hela tiden och märker minsta förändring i tonfall. När avståndet ökar blir oron stark och du söker bekräftelse tills du får den. Efteråt kan du skämmas över hur mycket du behövde. Mönstret uppstår ofta när svaren var oförutsägbara, ibland varma och ibland frånvarande.
Desorganiserad anknytning
Du vill ha närhet och drar dig undan den samtidigt.
Du kan söka någon intensivt och sedan stöta bort personen när hen faktiskt kommer nära. Mönstret hänger ofta ihop med erfarenheter där den som skulle ge trygghet också var den som skrämde, och det är det mönster som oftast behöver stöd av en terapeut snarare än av en coach.
Hur vet jag vilket anknytningsmönster jag har?
Du märker det tydligast när något går snett i en nära relation, inte när allt är lugnt. Lägg märke till vad du gör först när du känner dig avvisad, missförstådd eller osäker på var du har någon.
Drar du dig undan och klarar dig själv? Söker du bekräftelse tills du får den? Gör du båda delarna om vartannat? Reaktionen i det ögonblicket säger mer än ett test.
Onlinetester kan ge en fingervisning, men de mäter hur du beskriver dig själv, inte hur du faktiskt reagerar. Ta dem som en utgångspunkt för eftertanke, inte som ett svar.
Går det att förändra sitt anknytningsmönster?
Ja. Anknytningsmönster är inlärda och kan förändras genom nya erfarenheter av att någon är tillförlitlig, inklusive en själv. Inom forskningen talar man om förvärvad trygghet, alltså trygghet som byggs i vuxen ålder.
Det går sällan fort, och det sker sällan av sig självt. Det som brukar göra skillnad är att känna igen mönstret medan det pågår, och att göra något annat än det invanda tillräckligt många gånger för att kroppen ska lita på att det är ofarligt.
Hur påverkar anknytning relationer som vuxen?
Anknytningsmönstret avgör ofta vad du gör när det blir obekvämt i en relation, inte vem du blir kär i. Därför kan samma person vara avslappnad i en relation och orolig i en annan.
Två mönster som möts kan förstärka varandra. Den som söker närhet när det skaver och den som behöver avstånd när det skaver hamnar lätt i en jakt där båda gör precis det som skrämmer den andra.
Hänger anknytning ihop med medberoende?
De överlappar, men är inte samma sak. Anknytning handlar om vad du gör när du känner dig otrygg. Medberoende handlar om att din egen tillvaro gradvis organiseras runt någon annans mående.
Ett otryggt anknytningsmönster gör det lättare att hamna där, men det är inte samma sak som att vara medberoende.
Ett anknytningsmönster är ingen personlighet och ingen diagnos. Det är en strategi som en gång var rimlig.
Shirin Amin
Ett anknytningsmönster är ingen diagnos och säger inget om ditt värde. Det beskriver en vana, och vanor går att arbeta med. Känner du att något tynger dig mer än vad som hör hemma på en webbsida, är det klokt att ta det med en psykolog eller terapeut.
Vill du arbeta med mönstret i stället för att bara förstå det?
Inre Arkitektur är mitt individuella coachingprogram på tolv veckor, med ett samtal i veckan, om självkänsla, gränser och självledarskap.
Om Inre Arkitektur