Huvudartikel
Narcissist i en relation: tecken, mönster och vägen tillbaka till dig själv
Den här texten handlar inte i första hand om honom eller henne. Den handlar om dig: hur du känner igen mönstret, varför du har stannat och hur du hittar tillbaka.
Av Shirin Amin18 min läsning
Vad är en narcissist?
En narcissist är en person med ett varaktigt mönster av självupptagenhet, ett överdrivet behov av beundran och svårigheter att känna empati för andra. Mönstret går igen i de flesta relationer personen har, inte bara i den med dig. I vardagligt tal använder vi ordet om någon med tydliga narcissistiska drag. Det kliniska begreppet, narcissistisk personlighetsstörning, är något annat: en diagnos som ställs av en legitimerad psykolog eller psykiater efter en utredning.
Ordet används slarvigt i dag. En partner som är självupptagen en dålig vecka, en chef som tar åt sig äran, en vän som pratar mest om sig själv: ingen av dem behöver vara narcissist. Det som skiljer narcissism från vanlig egoism är att mönstret är genomgående, att det sällan går att komma åt med samtal, och att det får konsekvenser för de som står nära. Den som lever med en narcissist blir mindre med tiden. Det är det jag vill att du ska lägga märke till.
Narcissismen har också ett centrum som få ser utifrån: en ömtålig självbild som hela tiden måste skyddas. Beundran, kontroll och nedvärdering av andra är strategier för att hålla den självbilden hel. Det förklarar varför kritik, även mild, kan leda till ilska eller kyla som står i orimlig proportion till det som sades. Det förklarar också varför du aldrig riktigt når fram, hur väl du än formulerar dig.
Jag skriver den här texten som coach, inte som psykolog. Jag kan inte säga om din partner har en diagnos, och det är inte heller det viktigaste. Det viktigaste är vad relationen gör med dig, och det kan du själv se, utan utredning.
Vad är skillnaden mellan narcissistiska drag och narcissistisk personlighetsstörning?
Narcissistiska drag har många människor i någon mån: ett behov av att synas, svårighet att erkänna fel, en känslighet för kritik. Narcissistisk personlighetsstörning innebär att dragen är så genomgripande och stela att de skapar lidande, för personen själv eller för omgivningen, i de flesta livsområden och över lång tid. Det är gradskillnaden, inte artskillnaden, som avgör.
I de diagnostiska manualerna beskrivs personlighetsstörningen med kriterier som grandiositet, fantasier om obegränsad framgång, en tro på att vara speciell, behov av beundran, en känsla av rättighet, utnyttjande av andra, brist på empati, avund och arrogans. Ett visst antal av dem måste vara uppfyllda, och de måste ha funnits sedan tidig vuxen ålder. Forskningen anger att en liten andel av befolkningen, i låga ensiffriga procenttal, uppfyller kriterierna. Betydligt fler har dragen utan att nå upp till en diagnos.
För dig som lever i relationen spelar skillnaden mindre roll än vad man kan tro. En partner med uttalade narcissistiska drag kan göra lika stor skada som en med diagnos. Det som avgör hur du mår är beteendet i vardagen: hur konflikter hanteras, om dina behov får plats, om du kan vara dig själv utan att bli straffad för det.
Det finns också en annan anledning till att jag vill tona ner diagnosen. Många som lämnar en destruktiv relation fastnar i frågan “var han narcissist eller inte?” och lägger månader på att läsa, jämföra och bevisa. Den frågan har sällan ett svar som du kan få, och den leder bort från den fråga som faktiskt går att besvara: vad vill jag ha i mitt liv, och vad vill jag inte ha?
Hur är en narcissist i en relation?
En narcissistisk relation följer ofta en cykel i tre faser: idealisering, nedvärdering och förkastande. Cykeln kan ta år eller veckor, och den upprepas. Det är upprepningen som gör den så svår att ta sig ur, för varje god period känns som ett bevis på att den dåliga var ett undantag.
Idealiseringen är början, och ofta det som gör att du inte känner igen varningssignalerna. Uppvaktningen är intensiv. Du får höra att du är annorlunda än alla andra, att ni är själsfränder, att det aldrig har känts så här förut. Relationen går fort fram: flytta ihop, planera framtiden, prata om barn. I efterhand kallar många det kärleksbombning. Mitt i det känns det som att äntligen bli sedd.
Nedvärderingen kommer smygande. Små kommentarer om din kropp, ditt sätt att prata, dina vänner. Kritik som förkläds till omtanke: “jag säger det bara för att jag bryr mig”. Du börjar anpassa dig för att slippa kommentarerna, och anpassningen märks inte som en förlust förrän långt senare. Konflikter slutar med att du ber om ursäkt, även när du inte förstår vad du gjort. Din verklighetsbild ifrågasätts, något jag skriver mer om i artikeln om gaslighting.
Förkastandet kan vara tystnad i dagar, hot om att lämna, kyla, eller att personen faktiskt går. Ofta följs det av ett återvändande med löften, presenter och gråt, och cykeln börjar om från idealiseringen. Det återvändandet har ett eget namn i litteraturen, hoovering, och det är en av de starkaste krafterna som håller kvar människor i relationen.
Det som förenar faserna är kontrollen. Kontroll över hur du ser ut, vem du träffar, hur du använder pengar, vad du får säga om relationen till andra. Kontrollen kan vara högljudd, men den är oftare tyst: en blick, en suck, en dag av kyla efter att du träffat en väninna. Du lär dig läsa av humöret innan du ens kliver in i rummet. Det är så du vet att du lever i en relation som styr dig.
Vilka är tecknen på att du lever med en narcissist?
Det tydligaste tecknet på att du lever med en narcissist är inte något din partner gör. Det är hur du har förändrats. Du är tystare, osäkrare, tröttare och mer upptagen av att inte göra fel än du var innan relationen. Det är den iakttagelsen du ska börja i.
Därefter kan du titta på mönstret. Här är de tecken jag oftast hör beskrivas av dem jag arbetar med. Inget enskilt tecken säger något säkert. Många av dem tillsammans, under lång tid, säger ganska mycket.
- Du går på äggskal. Du planerar vad du ska säga och hur, för att undvika en reaktion.
- Ursäkter kommer aldrig på riktigt. Antingen inte alls, eller i formen “förlåt att du blev ledsen”, som flyttar ansvaret till dig.
- Kritik vänds alltid mot dig. Tar du upp något du blivit sårad av, slutar samtalet med att du försvarar dig.
- Din verklighetsbild ifrågasätts. “Det där har jag aldrig sagt.” “Du minns fel.” “Du är så känslig.”
- Dina framgångar förminskas eller tas över. Dina misslyckanden blir bevis på hur du är.
- Relationen pendlar mellan intensiv värme och plötslig kyla, utan att du förstår vad som utlöste skiftet.
- Du har tappat kontakt med vänner och familj, ofta utan att det var ett uttalat förbud. Det blev bara jobbigt varje gång.
- Pengar, tid och uppmärksamhet flödar i en riktning.
- Avundsjuka maskeras som kärlek. Kontroll över din telefon, dina kläder, var du är.
- Du berättar inte allt för andra, för du vet att det skulle låta illa, och du vill skydda relationen.
- Du mår bättre när din partner inte är hemma, och skäms över det.
- Du har börjat tro att problemet är du.
Läs listan en gång till, men den här gången med dig själv i fokus. Hur många av punkterna handlar egentligen om din partners egenskaper, och hur många handlar om hur du har börjat leva? Det är där arbetet börjar, och det är också det enda du kan påverka.
Vill du läsa mer om själva relationsmönstret, oavsett om det handlar om narcissism eller inte, har jag skrivit om det på sidan om destruktiva relationer.
Varför dras jag till narcissister?
Många som lämnar en narcissistisk relation upptäcker att det inte var första gången. Det finns ett mönster, och mönstret finns på båda sidor. Det här är ingen skuldfråga. Du har inte orsakat någon annans beteende. Men det finns ofta något i din historia som gör att just den här sortens person känns bekant, och det är värt att förstå.
Den vanligaste gemensamma nämnaren jag möter är en självkänsla som sedan länge varit beroende av andras bekräftelse. Om du tidigt lärde dig att ditt värde låg i att vara duktig, anpassa dig och inte vara till besvär, känns en partner som ser dig intensivt i början som ett svar på något du väntat på hela livet. Och när kritiken sedan kommer, känns den också bekant. Du vet hur man anstränger sig för att bli älskad igen.
En annan nämnare är att vara den som förstår. Den som ser den sårbara människan bakom beteendet, som tror på förändringen, som bär. Många av oss har varit den personen länge, ofta redan i vår familj. Att läsa om medberoende kan ge ord åt det mönstret, även om det inte finns något missbruk i bilden.
Den tredje är gränser, eller bristen på dem. Den som har svårt att säga nej, som känner skuld över egna behov och som snabbt tar ansvar för andras känslor, passar tyvärr perfekt ihop med någon som tar all plats. Det var inte det du letade efter, men det var det som fungerade friktionsfritt i början. Hur du börjar sätta gränser är därför en central del av vägen ut.
Slutligen spelar dina tidiga relationsmönster roll. Det vi lärde oss om närhet som barn, om den var trygg eller villkorad, påverkar vad som känns som kärlek i vuxen ålder. Jag ser det som ett stödjande kunskapsområde, inte som en förklaring till allt. Men för den som vill förstå varför intensitet känns som kärlek kan det vara värdefullt att läsa om anknytningsmönster.
Varför är det så svårt att lämna en narcissist?
Det är svårt att lämna en narcissist eftersom relationen inte är dålig hela tiden. Om den vore det skulle de flesta gå. Det är växlingen mellan gott och destruktivt som binder, och den binder genom hjärnans belöningssystem på ett sätt som har med viljestyrka att göra ungefär lika lite som spelberoende har.
Fenomenet kallas intermittent förstärkning: belöning som kommer oregelbundet och oförutsägbart skapar starkare bindning än belöning som kommer varje gång. En partner som är varm ibland, kall ibland och omöjlig att förutse, gör att du jagar värmen. När den kommer känns den enorm. Den bindning som uppstår kallas ofta traumaband, och det är ett bättre ord än kärlek för det många känner i slutet av en sådan relation.
Till det kommer att din självkänsla har brutits ner under lång tid. Du litar inte på ditt eget omdöme längre, för det har ifrågasatts tusen gånger. Du tänker att det kanske är du som överdriver. Du minns de goda stunderna tydligare än de dåliga, eftersom de dåliga har förklarats bort. Och om du har barn, gemensam ekonomi eller gemensamt hem tillkommer helt praktiska hinder som ingen ska förminska.
Slutligen finns löftet om förändring. Det kommer ofta precis när du är som mest på väg att gå. Tårar, insikt, terapi som ska bokas, en ny början. Ibland är det uppriktigt menat i stunden. Sällan håller det. Jag har skrivit en egen artikel om att lämna en narcissist, om de praktiska stegen och om hur du står emot återvändandet.
Jag har själv levt i en relation som bröt ner mig, och jag stannade längre än jag i dag kan förklara. Det är den historien jag berättar i boken Obrytbar. Det jag kan säga här är att skammen över att ha stannat är en del av mönstret, inte ett bevis på att du var svag.
Vad är gaslighting och hur hänger det ihop med narcissism?
Gaslighting är en form av psykologisk manipulation där någon systematiskt får dig att tvivla på ditt minne, din uppfattning och ditt omdöme. Det är inte samma sak som narcissism, men det är ett av de vanligaste verktygen i en narcissistisk relation, eftersom det löser ett problem för den som använder det: din verklighetsbild blir ett hot mot deras.
I praktiken låter det så här: “Det har jag aldrig sagt.” “Du hittar på.” “Alla tycker att du är för känslig.” “Du minns fel igen.” Enstaka sådana meningar är vanliga i alla relationer. Gaslighting är när de kommer som ett mönster, och när du efter en tid börjar spela in samtal, skriva ner vad som sagts eller fråga andra om du är galen. Då har metoden fungerat.
Effekten är att du slutar lita på dig själv, och den som inte litar på sig själv går inte. Det är därför gaslighting och kontroll hör ihop. Jag går igenom mekanismen, konkreta exempel och hur du tar tillbaka din verklighetsbild i artikeln om gaslighting.
Vad är dold narcissism?
Dold narcissism, ibland kallad sårbar narcissism, är samma grundmönster som den öppna varianten, men uttryckt inåt i stället för utåt. Personen är inte högljudd, charmig och dominant utan tyst, känslig och ofta självutplånande på ytan. Under ytan finns samma behov av att stå i centrum och samma svårighet att ta ansvar, men de visar sig som offerroll, tystnad och skuldbeläggande i stället för krav och skryt.
Det gör den dolda formen svårare att känna igen, också för den som lever med den. Du får inte höra att du är värdelös. Du får höra hur mycket din partner lider, hur ingen förstår honom eller henne, hur du är den enda som inte svikit, och hur sårad personen blir varje gång du har egna behov. Resultatet blir detsamma: du anpassar dig, du tar ansvar för den andras känslor och du krymper. Skillnaden är att du dessutom känner dig elak när du gör det.
Jag skriver om det tysta mönstret, hur det skiljer sig från vanlig blyghet och sårbarhet, och hur du märker det på dig själv i artikeln om dold narcissism.
Hur är det att växa upp med en narcissistisk förälder?
Att växa upp med en narcissistisk förälder innebär ofta att barnets känslor och behov kommer i andra hand efter förälderns, och att kärlek upplevs som villkorad: den finns när barnet speglar föräldern väl och dras in när det inte gör det. Många som vuxit upp så beskriver att de tidigt blev experter på att läsa av stämningen hemma och på att ta hand om en vuxen i stället för tvärtom.
Jag tar upp det här i en artikel om relationer, för de två hänger ihop. Den som lärt sig som barn att närhet kräver anpassning känner igen sig i en partner som kräver detsamma. Det känns inte som fara, det känns som hemma. Det är en av de vanligaste vägarna in i en narcissistisk relation i vuxen ålder, och en av de viktigaste sakerna att förstå när du vill bryta mönstret, så att det inte upprepas med nästa person.
Det betyder inte att du är dömd att upprepa något. Det betyder att du har en historia som förklarar varför vissa saker kändes normala som inte var det. Den förklaringen är en lättnad för de flesta, inte en dom. Och den går att arbeta med, i vuxen ålder, genom att bygga den självkänsla och de gränser som aldrig fick plats att växa då.
Hur påverkas självkänslan av en narcissistisk relation?
Självkänslan är ofta det som skadas mest i en narcissistisk relation, och det som tar längst tid att bygga upp igen. Självkänsla är din grundläggande upplevelse av att du har ett värde som du är, oavsett prestation. I en relation där du ständigt bedöms, jämförs och korrigeras ersätts den upplevelsen av något annat: en känsla av att du måste förtjäna din plats.
Det sker i små steg. Först anpassar du dig för att slippa konflikten. Sedan börjar du tro att anpassningen är nödvändig, för du har ju så många brister. Sedan glömmer du hur du var innan. Många jag möter kan inte svara på frågan “vad tycker du om?” efter en lång relation av det här slaget. Inte för att de saknar åsikter, utan för att åsikterna har varit farliga så länge att de slutat formuleras.
Det är viktigt att skilja detta från självförtroende, som handlar om vad du tror att du klarar av. Många som lever med en narcissist har kvar sitt självförtroende i arbetet eller i föräldraskapet, de är kompetenta och håller ihop allt. Det är självkänslan, upplevelsen av värde oavsett prestation, som är borta. Att vara duktig blir ett sätt att överleva, inte ett uttryck för trygghet.
Därför är återuppbyggnaden av självkänslan kärnan i allt jag gör med människor som lämnat den här sortens relation. Inte i form av bekräftelse utifrån, som bara upprepar beroendet, utan som en relation till dig själv som håller också när ingen tittar. Mer om vad självkänsla är och hur den byggs finns på sidan om självkänsla.
Hur skyddar du dig om du måste ha kontakt?
Om du måste ha kvar kontakt med en narcissistisk person, till exempel för att ni har barn tillsammans, är principen att göra dig själv ointressant som källa till reaktioner. Det du inte längre ger, kan inte användas. Det är enkelt att säga och svårt att göra, så här är det konkret.
Gör kontakten saklig och skriftlig. Svara på det som rör barnen, ekonomin eller det praktiska. Ingenting annat. Skriftlig kommunikation ger dig tid att tänka innan du svarar, och den lämnar spår.
Svara kort och utan känsla. Metoden kallas ibland grå sten: du blir tråkig, neutral och förutsägbar. Inga förklaringar, inga försvar, inga frågor om hur personen mår. “Ok.” “Jag hämtar klockan fem.” “Det fungerar inte för mig.” En narcissistisk person söker reaktion, och uteblir den riktas uppmärksamheten så småningom någon annanstans.
Diskutera inte relationen. Varje försök att få personen att förstå vad som hänt är en inbjudan tillbaka in i mönstret. Du behöver inte bli förstådd av den här personen. Du behöver bli förstådd av dig själv och av människor som står på din sida.
Dokumentera. Spara meddelanden, skriv ner händelser med datum. Inte för att bevisa något för din partner, det går inte, utan för att du själv ska slippa tvivla på vad som hänt, och för att det kan behövas i kontakt med myndigheter.
Ha människor omkring dig. Isoleringen var en del av relationen. Att bryta den är en del av vägen ut, även om det känns skamfyllt att höra av sig till dem du tappat.
Om det förekommer hot, trakasserier eller våld är det inte längre en fråga om kommunikationsstrategi. Då behöver du stöd från polisen, socialtjänsten eller Kvinnofridslinjen på 116 016, som är öppen dygnet runt och gratis att ringa.
Hur bygger du upp dig själv igen efteråt?
Att bygga upp dig själv efter en narcissistisk relation tar tid, och det går inte genom att förstå din före detta partner bättre. Det går genom att flytta fokus från den andra till dig. Det låter självklart. I praktiken är det det svåraste steget, för hela relationen har handlat om att läsa av, förutse och förstå någon annan.
Det första är att sluta förklara. Du behöver inte ha en vattentät analys av vad som hände, en diagnos på den andra eller en förklaring som alla accepterar. Du behöver veta att det du upplevde var verkligt och att du har rätt att vilja något annat. Det räcker för att gå vidare.
Det andra är att återta det som försvann. Vänner, intressen, åsikter, sättet att klä dig, musik du slutade lyssna på. Många märker att de inte vet vad de tycker om längre. Det är inte ett tecken på tomhet, det är ett tecken på hur mycket utrymme som togs. Börja smått och konkret.
Det tredje är gränserna. Inte bara mot den tidigare partnern, utan i alla relationer. Den som har levt med en narcissist har tränat sig i att säga ja. Att säga nej, utan att förklara och utan att be om ursäkt, är en muskel som behöver byggas, och den byggs i vardagen: med kollegan, mamman, vännen som alltid ringer när hon behöver något.
Det fjärde är självkänslan, och här finns inga genvägar. Den byggs i mötet med dig själv, i att hålla det du lovar dig själv, i att behandla dig som du skulle behandla någon du tycker om. Det är ett arbete, men det är ett arbete som faktiskt ger resultat, till skillnad från arbetet med att förändra någon annan.
Mitt program Inre Arkitektur är byggt för just det här: tolv veckor där vi arbetar med självkänsla, relationsmönster och gränser, strukturerat och individuellt. Det är inte terapi, och det ersätter inte vård om du behöver det. Det är ett sätt att bygga grunden igen, med stöd.
När ska du söka hjälp, och vilken?
Sök hjälp när du märker att du inte längre litar på ditt eget omdöme, när du mår dåligt mer än du mår bra, eller när du vet att du vill lämna men inte kommer till skott. Du behöver inte vänta tills det är akut, och du behöver inte först bevisa att din partner är narcissist. Hur du mår räcker som skäl.
Vilken hjälp du behöver beror på var du står. Är du i en situation med hot, våld eller rädsla är det polisen, socialtjänsten och Kvinnofridslinjen som gäller, inte coaching. Mår du mycket dåligt, har svårt att sova, äta eller fungera, är det vården och en legitimerad psykolog eller psykoterapeut du ska vända dig till. Där får du behandling, och det ska du ha.
Coaching passar när du är trygg men står still: när du vet ungefär vad som hänt men inte hur du ska bygga upp dig själv igen, sätta gränser eller sluta hamna i samma mönster. Det är det området jag arbetar inom. Jag har skrivit om skillnaden, och om varför coach inte är en skyddad titel i Sverige, på sidan om coaching eller terapi.
Oavsett vilket: du behöver inte göra det ensam. Det var isoleringen som gjorde relationen möjlig. Att söka stöd, hos vem det än är, är det första steget ut ur den.
Jag var kvinnan som skulle förstå, bära, förlåta, vänta och stanna kvar. Jag misstog det för kärlek, lojalitet och styrka.Vanliga frågor
- Vad är en narcissist?
- En narcissist är en person med ett varaktigt mönster av självupptagenhet, överdrivet behov av beundran och svårigheter att känna empati för andra. I vardagligt tal används ordet om någon med tydliga narcissistiska drag. Narcissistisk personlighetsstörning är en klinisk diagnos som ställs av en legitimerad psykolog eller psykiater, inte av en partner, en vän eller en artikel.
- Hur är en narcissist i en relation?
- I en relation visar sig narcissism ofta som en cykel: först intensiv uppvaktning och idealisering, sedan kritik, nedvärdering och kontroll, och till slut perioder av kyla eller hot om att lämna. Din partner har svårt att ta ansvar, vänder konflikter till ditt fel och behöver ständigt stå i centrum. Du märker det främst på dig själv: du blir tystare, osäkrare och anpassar dig mer och mer.
- Vilka är tecknen på att din partner är narcissist?
- Vanliga tecken är att din partner aldrig ber om ursäkt på riktigt, att kritik alltid vänds mot dig, att du går på äggskal, att din verklighetsbild ifrågasätts, att dina framgångar förminskas och att relationen pendlar mellan överdriven värme och kyla. Det tydligaste tecknet är ofta hur du mår: mindre, tröttare och osäkrare än innan relationen.
- Varför är det så svårt att lämna en narcissist?
- Det är svårt eftersom relationen pendlar mellan goda och destruktiva perioder. Hjärnan knyter sig hårdare till belöning som kommer oregelbundet, vilket skapar ett så kallat traumaband. Dessutom har din självkänsla ofta brutits ner så att du tvivlar på ditt eget omdöme, och många narcissistiska partner lovar förändring precis när du är på väg att gå.
- Kan en narcissist förändras?
- Personlighetsdrag är stabila, men beteenden kan förändras om personen själv ser problemet och arbetar med det i behandling under lång tid. Det är ovanligt att det sker på en partners initiativ. Det du kan påverka är din egen position: dina gränser, din självkänsla och ditt beslut om vad du vill ha i ditt liv.
- Är narcissism en psykisk sjukdom?
- Narcissistisk personlighetsstörning klassas som en personlighetsstörning i de diagnostiska manualerna, inte som en sjukdom man blir frisk från. Narcissistiska drag i sig är inte en diagnos. Vill du veta om din partner uppfyller kriterierna behöver personen själv utredas av psykolog eller psykiater.
- Vad gör jag om jag inte kan bryta kontakten, till exempel för barnens skull?
- Håll kontakten saklig, kort och skriftlig när det går. Svara på det som rör barnen och ingenting annat. Dokumentera, ha stöd omkring dig och låt inte diskussioner om relationen återuppstå. Vid hot eller våld, kontakta Kvinnofridslinjen på 116 016 eller polisen.
Om du är i fara
Är du eller någon i din närhet utsatt för hot eller våld? Ring Kvinnofridslinjen, 116 016. Samtalet är gratis, syns inte på telefonräkningen och linjen är öppen dygnet runt. Vid akut fara: ring 112.
Läs vidare
Dold narcissism: när mönstret är tyst
Dold narcissism låter inte som skryt utan som lidande, offerroll och tystnad. Här är tecknen på en sårbar narcissist, hur det skiljer sig från blyghet och hur du märker det på dig själv.
Läs merGaslighting: vad det är, hur det låter och hur du tar tillbaka din verklighet
Gaslighting betyder att någon systematiskt får dig att tvivla på ditt minne och ditt omdöme. Här är exemplen, tecknen hos dig själv och hur du tar tillbaka din verklighetsbild.
Läs merAtt lämna en narcissist: varför det är så svårt och hur du gör det
Varför är det så svårt att lämna en narcissist, vad är ett traumaband och hur står du emot när personen kommer tillbaka? En konkret guide till uppbrottet och tiden efter.
Läs merPsykisk misshandel: checklista, tecken och vad du kan göra
Vad är psykisk misshandel, hur känner du igen den och var går gränsen mot vanliga konflikter? En checklista med tecken, en förklaring av mönstret och vart du kan vända dig.
Läs merDestruktiva relationer
Vad som gör en relation destruktiv, hur du känner igen det och hur du lämnar.
Läs merAtt sätta gränser
Varför det är så svårt att säga nej, och hur du börjar.
Läs merSjälvkänsla
Vad självkänsla är, varför den brister och hur du bygger upp den igen.
Läs merDen här artikeln beskriver mönster, inte diagnoser. Jag är coach, inte psykolog, och jag kan inte avgöra om en person har en personlighetsstörning. Det jag arbetar med är din sida av relationen: din självkänsla, dina gränser och dina val. Mår du mycket dåligt, eller är du i en situation med hot eller våld, ska du i första hand söka vård eller stöd. Läs mer om skillnaden mellan coaching och terapi.
Coaching
Vill du arbeta med det här?
Inre Arkitektur är mitt individuella program på tolv veckor om självkänsla, relationsmönster och gränser. Det första samtalet är kostnadsfritt.
Boken
Obrytbar: Att överleva och välja sig själv
Min självbiografi, berättad för Nina Svanberg. Om en relation där gränserna försvann, och om vägen tillbaka. Utkommer 24 november 2026 på Bokförlaget Forum.